Mitt liv!

I hela mitt liv har jag ridit,

alltid haft egen eller egna hästar samt ridit för andra.

Hästar tar mycket tid,

hur mycket som helst. 

Så när jag började jobba heltid var det svårt att kombinera det med träningar på kvällarna samt tävlingar på helgerna. 

Ähh, jag skall inte bara skylla på mitt jobb,

för det fanns en mängd andra faktorer som också spelade in så som skador, andra intressen men framför allt en längtan efter att ha en fritid som inte innebar hästar. 

För hur underbara dess djur än är,

så tar det som sagt var mycket tid.

Mycket tid jag inte hade eller ville lägga just på träning/tävling/stallet,

vilket gav massor av skuldkänslor och dåligt samvete. 

Det har jag än idag för att jag inte skötte detta bättre på slutet, 

utan la över all skötsel på pappa och lilla syster. 

Men jag gick nog lite in i väggen när det gällde ridningen tror jag...

Jag orkade helt enkelt inte med det mer!

Allt var så hopplöst på slutet,

skador, krossade drömmar och en lust som bara gick upp i rök. 

Så när jag flyttade till den Stora Staden tog jag farväl av allt vad hästar, ridning och stall heter. 

Gnäll gnäll tänker du,

det är väl allas småtjejers dröm att ha en egen liten ponny. 

Men det finns baksidor på allt,

ibland ville jag så gärna följa med en kompis efter skolan istället för att rida att jag ljög för mamma och sa att jag missat bussen för att slippa åka hem. 

Bla bla blaaa tänker du, 

kom till sak....

Jaa, saken är den att idag kände jag plötsligt en så himla saknad efter att ha det där livet igen.

Var tvungen att ringa mamma och prata lite om det,

och hon förstod till punkt och pricka (inte så vanligt när det gäller mamma och mig, men det är en annan historia).

Så när vi flyttar tillbaka till den Lilla Staden och Lilla e blivit något större så sitter jag nog i sadeln igen. 

Något jag aldrig trodde skulle ske igen!

Även om jag inser att det är försent för att kunna konkurrera i dom stora klasserna, 

vilket var och har alltid varit den stor drömmen så gör det inget idag.

För den dagen jag börjar, om jag börjar rida igen skall jag göra det för att jag vill och för att det är roligt. 

Den känslan har jag nog aldrig haft förut,

inte sen jag var väldigt liten iallafall..

/E